Jag känner igen mig en hel del ur litteraturen ”Reclaiming the students” i och med att jag kan referera till hur jag växte upp i förhållande till Web 2.0. På ”min tid” var det vanligt att ”näthata” folk, särskilt de i sin egen omgivning, t.ex. klasskamrater under tiden i grundskolan. Framåt gymnasiet började man få grepp om vad som skulle utvecklas på Internet härnäst. Jag trodde länge att nya hemsidor, nya plattformar skulle utgöra en helt ny Internet-standard, men jag hade aldrig kunnat gissa att sociala medier skulle ha så pass stor påverkan som den har i dag. Nu när Internet i form av just sociala medier börjar bli en del av den allmänna kulturen, formar det sig på ett hela annat sätt. Jag växte upp med föräldrar som inte ens visste vad sociala nätverk var medan det i dag praktiskt taget ”hänger” både föräldrar och ungdomar, till och med barn på samma sociala nätverk. Detta hade varit en ren bisarr tanke på ”min tid”.

Det som sociala medier i dag representerar skiljer sig alltså en del från det som min generation växte upp med och det hela expanderar i princip varje dag i oerhört snabb takt. Sociala medier har den största fördelen i att sprida information, sprida nyheter m.m. Som jag skrev tidigare är det guldvärt för mig t.ex. att upptäcka något nytt via Twitter, vare sig det häller nöje eller politik. Samma sak gäller på Facebook, även om detta nätverk är mer omfattande och man helst vill vara lite mer försiktig eftersom att man inte direkt är okänd på Facebook på samma sätt som man var okänd på andra nätverk innan de sociala ”kom till”. T.ex. minns jag att man fick hitta på användarnamn när man skulle registrera sig på Lunarstorm och massa annat för att kunna skriva med sina kompisar m.m. Fast då behövde man inte avslöja sig på samma sätt som man i princip på Facebook redan är avslöjad. Nätverk som Lunarstorm och Playahead, kallade communitys från början, som var populära när jag var yngre, har i dag allt mindre chans att hålla sig vid liv – de båda lanserades samma år, dvs. 1996 och lades ner under nästan samtidigt 2010.

“Social media have entered all sectors of our society and the field of education is no exception.” är en bra sammanfattning på det positiva som sociala media erbjuder, dvs. att det inte längre bara handlar om nöje och lek i form av spel, chatt och umgänge m.m., utan att det också har kommit till god verkan inom utbildningsorgan exempelvis. Dock är givetvis inte alla eniga om hur bra eller dålig funktionen i och med sociala medier egentligen är och delade tankar kring detta cirkulerar än. Man menar att användandet av sociala medier på ett informellt sätt är ett mycket användbart verktyg som bl.a. ökar användarnas kompetens, samtidigt antyder man att det blir en form av distraktion från studerandet i sig och att koncentrationen hos studenter blir lidande.

Precis som jag skrev förut om att dagens användande av sociala nätverk skiljer sig en del från de sociala medier som jag uppväxte med, då mina föräldrar m.fl. inte var en del av de, så har även undersökningar visat att just Facebook utgör en procent på 40-50% av de mest bevistade sociala medier både hos lärarna (vuxna) och studenterna (ungdomar). Men jag vill även påpeka att barn inte ligger långt borta heller. Jag har själv bevittnat flera minderåriga som registrerats sig som äldre bara för att kunna ha åtkomst till Facebook. En studie under 2011/2012 visade att närmare 31% av eleverna behandlar sociala medier på rasterna i skolan och man har kunnat bevisa att den sociala kompetensen blivit lidande. Särskilt nu när de allra flesta elever även äger mobiltelefoner kompatibla med Internet och sociala medier, har upplevt svårigheter att lägga undan det. Dock är det inte särskilt lätt för lärarna att under lektioner där datorer är inblandade, hålla stenkoll på vad som sker bakom skärmarna – man menar att övervakandet är mer än tidskrävande. Man har kommit fram till att det s.k. ”Facebooking” kommer till hands då elever börjar tappa fokus och inte följer med, parallellt med att själva inte prioritera skolarbete före nöje. Enligt litteraturen baseras den allmänna retoriken på att elever/studenter hittar sin egen strategi för att kontrollera sig när det gäller sociala nätverk samt ta ansvar för sin utbildning, prioritera annorlunda m.m.

Det är svårt att fastställa en konkret lösning på hur man ska balansera detta med nyttjan om sociala medier i och med att vårt samhälle i dag fungerar som ett IT-samhälle och politikerna är engagerade i att utnyttja verksamheten på bästa möjliga sätt. Det är framför allt pga. detta som skolorna och kommuner har beslutat om fördelningar av bärbara datorer och i många fall, fler självständiga arbeten. Utbildningsdepartementen siktar på en allt mer arbetsanpassad miljö med IT och bl.a. därför påträffas problematiken kring sociala medier bland studenter.

Det är svårt att motstå ny teknik. Det tror jag de flesta håller med om. Men jag tror att läran om sociala medier skulle bilda en helt annan syn för många. Att få kunskap om det och hur det t.ex. utvecklas och vilka förändringar, förbättringar osv. som upptäckts. Annars har det nästan alltid handlat om vilja – har man viljan så kan man, så inspirationsvis skulle man även kunna nyttja sociala medier i utbildningsform, som nämnt tidigare, att försöka få med av båda ”världar”.