En fredag i mars

Ibland vill jag bara gå in här och skriva hej så här mår jag i dag och avsluta med hejdå. Men det ska man ju inte göra… längre. Det är ju något smart snille har kommit på de sociala plattformarna, typ Twitter är väl närmst den typen av tankerotation som hjärnan producerar vid aktiv drift. Eller ja, från början handlade bloggar om enskilda personers vardag, medan det i dag är mer typ att man antingen riktar in sig på nåt tema och nästan bara skriver runt temat eller att man använder en blogg för att sprida information eller liknande.

I praktiken börjar själva fenomenet blogg att löpa ut känns det som. Man började blogga för nästan 10 år sedan om inte tidigare liksom. Och ingen orkar skriva romaner om sin vardag längre, utan hellre bara kommenterar något på Twitter eller lägger upp en bild på Instagram som säger alla tusen ord.

Men nu skulle jag ju inte skriva en roman. Ville bara kort säga att jag tagit körkort i veckan!!!



I’ve been a helping hand for a long time now

När jag började få in mina egna pengar för första gången som tonåring var jag rädd om de och försiktig med vad jag skulle köpa. Men för mig har det alltid korsat mitt huvud hur jag som enskild person ska kunna hjälpa andra, t.ex. bli medlem i hjälporganisationer.

Jag blev medlem i WWF för något år sedan för att skicka pengar till pandorna som man sett typ överallt, om utrotningen och hur hårt de egentligen har det. Nyligen kommer det ett tack-mail till mig från WWF som påminde mig om att jag donerade till de den gången. Samtidigt på ett par nyhetssidor får jag igen syn på deras annonser och denna gång har de lagt vikt på tigrar. På deras webbplats där det finns ett videoklipp om hur marknaden om tigrar egentligen fungerar, särskilt i Asien och Afrika och hur fruktansvärt det är. Att de görs illa och att det i dag endast finns kvar 3200 tigrar kvar på grund av den grymma djurhandeln.

Det krävs inte att man är full med pengar för att vara med och stödja organisationer som jobbar emot detta. Att hjälpa andra är en fantastisk möjlighet och obeskrivlig känsla. När man vet att det man gett eller gjort för någon annan kommer att förändra världen. Du kan börja med att visa ditt stöd genom Facebook, gå med i WWF och bli fadder!



Let’s now say hello to 2014

Jag kan ju börja med att säga att 2014 måste vara det absolut bästa året i mitt liv (förutom det året jag föddes såklart). Innan nyår åkte jag och min sambo ner till Bosnien och blev kvar i några veckor extra utöver det vi hade planerat. Det var inte särskilt kallt och därmed ingen snö. Det är inte alls kul att åka till ett land under kalla vinterdagar där de inte har fjärrvärme eller särskilt stark isolering i husen. Man fryser praktiskt taget ihjäl bara när man tänker på att man måste sova i ett dödskallt rum om nätterna…

I januari fick jag åka på en gratis kryssning till Finland och spendera hela dagen där i huvudstaden. Om man tänker som jag så är det faktiskt lite märkligt att man bott i Sverige nu i nästan 20 år och aldrig ens satt sin fot i grannlandet. Inte för att de andra länderna runt är särskilt intressanta då det mesta ser likadant ut och då syftar jag på Danmark som jag varit i och Norge som jag hört folk prata om så himla mycket. Finland känns ändå lite mer exklusivt på nåt sätt…

Någon vecka efter kryssningen satt jag mitt i en deg kring min karriär. Jag hade kommit in på ett par kurser när jag sökte nu till våren, men hade egentligen ingen stor lust att gå de alls. I väntan på att de skulle sätta igång bokade jag spontant in mig på ett körprov och satsade mina absolut sista sparpengar på det. Jag tänkte att det var värdelöst att tappa allt man har betalat och tänkte, ”men fan, nu ska jag få bekräftat att jag faktiskt kan köra”, och det var exakt så det blev. Och jag har vetat från hela början att teorin kommer bli ett jädra hinder då jag är en person som går fullt in för det praktiska, dvs. färdighet. Det gjorde att jag nu sitter med ett godkänt körprov men sitter och stressar över teorin som man måste få godkänt på inom två månader… och tiden håller på att rinna ut…

Samma dag när jag kommit hem och var obeskrivligt glad för att jag inte slösade mina 1200kr helt i onödan, så vibrerar mobilen. Fredag eftermiddag och något okänt nummer? Det gick några vibrationer innan jag tryckte på den gröna ikonen för att svara… Men så är det någon som frågar efter mig i den andra änden. Det samtalet lär jag aldrig glömma. Det samtalet erbjöd mig jobb. I Stockholm. Så nu är IT-administratör.





My new glasses are the perfect fit

Mina nya glasögon kom ju för några veckor sedan – skrev ju om det för ett tag sedan. Jag fick ju två par för priset av ett vid beställning, så det blev bland annat marinblå bågar, kombinerade med inre vinröda drag av Mr. Hilfiger. Själva ramen är perfekt, de formar mina ögon på ett bra sätt och jag älskar de. Bär de varje dag. Det andra paret har en lila-orange färgkombo som jag också tyckte var supersnyggt av märket Tiger of Sweden.



Tell me how to do this

I dag kändes som en riktigt produktiv dag då jag hade planerat in att bli klar med tre olika projekt under fliken skolarbete. Men dessvärre blev det inte så produktivt då jag fastnade på min ena rapport som tydligen ska bestå av minst tre A4 och jag bara har två. Det låter jättefånigt men fattar inte hur jag ska utveckla det mer och särskilt inte vad en hel sida till ska skrivas om. Jag brukar vara effektiv under stress, även om deadline är om tre veckor så mår jag bättre av att få saker och ting klara långt innan den. Så nu sitter jag här och försöker leta inspiration till att utveckla mina meningar ännu mer. Jag hoppas kunna skicka in denna inlämning under kvällen åtminstone.

I morgon är det helg fast det känns som om det är mitt i veckan. Det blir fortsatt plugg från och med i morgon, kanske bjuder över någon vän för att ”liva upp” det hela. Det är förhoppningsvis just det jag behöver.



The birthday cake was just like no other

Födelsedagen i går kunde ju knappt blivit bättre. Det blev en (rätt stor) jättemysig fika på stan tack vare fina Emina som var den första att gratta mig. Efter fikan var jag tvungen att springa med bussen till Tornby för att plocka upp två citrontårtor, då jag hade planerat att fira dagen med familj och kusiner senare. Det var också supertrevligt. Den här gången kom det mer pengar än presenter, men jag är nöjd! Dock var tårtan alldeles för söt för att vara av citron – kanske betyder att framtiden blir likadan?